SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
justerare [∫yste`rare, ∫yste´rareäv.∫u-] substantiv ~n äv. vard. justerarn, plur. ~, best. plur. justerarna just·er·ar·en1(titel för) person som (yrkesmässigt) ställer in mätnings- och vägningsinstrument tekn.yrk.Sveriges Provnings- och Forskningsinstituts justerare kontrollerar och garantimärker○äv. om person som kontrollerar el. granskar an­dra produkterhan är justerare och synar möblerna innan de packas in i lådorsedan 17282person som justerar protokoll samh.yrk.sesejustera 2 JFRcohyponymjusteringsman till justerare ut­sågs NNsedan 1727