SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
juxtaposition [-∫o´n] substantiv ~en ~er juxta|­pos·it·ion·ensam­ordning av flera element i vetenskapliga samman­hangspråkvet.vetenskapl.teorin att Iliaden upp­kommit genom juxtaposition av själv­ständiga sångerspec. språkvet.placering in­till var­andra av ord, fraser eller satser utan egentlig (prosodisk) markering juxtaposition av två huvud­satserjuxtaposition (av ngra)sedan 1840bildn. till lat. ju´xta ’bred­vid; tätt in­till’ och position