SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
jäm`ra sig verb jämrade jämrat jämr·ar●ge i­från sig lång­draget gnyende eller ylande läte vanligen på grund av sorg el. smärta; om människa el. djur komm.JFRcohyponymklaga 2cohyponymkvidacohyponymömka sig den skad­skjutna räven jämrade sig bak­om buskagetden sjuke jämrade sig i högan sky○äv. med mindre ton­vikt på ljudetut­trycka klago­mål han brukade all­tid jämra sig över skatternajämra sig (över ngt/att+V/SATS)sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. iämbra; till jämmer Subst.:vbid1-200151jämrande; jämmer