tryckår: 2009
jäm`ra sig
verb jämrade jämrat
jämr·ar●ge ifrån sig långdraget gnyende eller ylande läte
vanligen på grund av sorg el. smärta; om människa el. djur
komm.JFRcohyponymklaga 2cohyponymkvidacohyponymömka sig
den skadskjutna räven jämrade sig bakom buskagetden sjuke jämrade sig i högan sky○äv. med mindre tonvikt på ljudetuttrycka klagomål
han brukade alltid jämra sig över skatternajämra sig (över ngt/att+V/SATS)sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. iämbra; till jämmer
Subst.:vbid1-200151jämrande;
jämmer
