SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kalott [-åt´] substantiv ~en ~er kalott·en1liten rund, skål­formig, tätt­slutande huvud­bonad utan brätte särsk. i den katolska präst­dräkten och i traditionell judisk dräkt kläd.sedan ca 1655av fra. calotte med samma betydelse; av om­diskuterat urspr. 2tre­dimensionell yta som har skålform och kan tänkas vara av­skuren från ett klot Nordkalottenspec. som geometrisk termett plan som skär en sfär delar dess yta i två kalotteräv. om övre delen av hjärn­skålensedan 1843 (som anat. term); 1869 som geom. term, 1903 i all­männare bet.