SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
karusell´ substantiv ~en ~er karus·ell·enstor roterande platt­form med sitt­platser ofta ut­formade som djur el. for­don; på nöjes­fält, lek­plats o.d. spel.han åkte karusell på en häst i blått och guldäv. bildligt, ofta med ton­vikt på o­förutsägbarhet el. bristande ordningbidragskaruselllånekaruselltrafikkaruselllivets karuselldet spreds ett rykte om att de skulle skiljas, och snart var karusellen i­gångta igen på gungorna vad man förlorar på karusellense2gunga sedan 1825; 1865 i bildlig bemärkelseav fra. carrousel med samma betydelse; av ita. carosello med samma betydelse; av om­diskuterat urspr. Här är karusellen, som ska gå till kvällen. Tio för de stora och fem för de små, skynda på, skynda på, nu ska karusellen gå.Sångleken Karusellen (utg. 1905)