tryckår: 2009
1ka´sus
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
kas·us·et●böjningskategori för ett substantiv, adjektiv eller pronomen som anger ordets förhållande till ett annat ord i satsen
särsk. till verbet
språkvet.kasusböjningkasusformkasussystemtyskans kasus är nominativ, ackusativ, dativ och genitivsedan 1716av lat. ca´sus ’fall; tillfälle; möjlighet’
2ka´sus el.
ca´susca´sus
substantiv,
ingen böjning, n-genus
kas·us, cas·us●olyckshändelse som inträffat trots normal aktsamhet
och inte medför straffpåföljd
jur.JFRcohyponymvåda 1
sedan 1872
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
kas·us·et●böjningskategori för ett substantiv, adjektiv eller pronomen som anger ordets förhållande till ett annat ord i satsen
särsk. till verbet
språkvet.kasusböjningkasusformkasussystemtyskans kasus är nominativ, ackusativ, dativ och genitivsedan 1716av lat. ca´sus ’fall; tillfälle; möjlighet’
2ka´sus
el.
ca´susca´sus
substantiv,
ingen böjning, n-genus
kas·us, cas·us●olyckshändelse som inträffat trots normal aktsamhet
och inte medför straffpåföljd
jur.JFRcohyponymvåda 1
sedan 1872
