tryckår: 2009
1kedja
[çä`d-el.çe`d-]
substantiv ~n kedjor
kedj·an1anordning som består av en rad av länkar
med sammanhållande el. drivande funktion (el. som prydnad)
af.ekon.geogr.JFRcohyponymkätting
kedjedrivencykelkedjajärnkedjaklockkedjasäkerhetskedjakedjan hoppade av mitt i backen○äv. om liknande föremål med annan funktiondragkedja○äv. om företeelse som består av en (lång) rad likartade delar; konkret el. abstraktbergskedjapoliskedjaskallgångskedjavaruhuskedjapolisen bildade kedja○äv. bildligt i fråga om orsakssamband, logiskt samband etc. mellan delar av en abstrakt helhetkedjereaktionbeviskedjahändelsekedjaen kedja (av ngra), en kedja (med ngt/ngra)sedan 1457Arboga stads tänkebokfornsv. kädhia; av lågty. kede; ur lat. cate´na ’kedja’; jfr kätting
2grupp av spelare med anfallsuppgifter
i fotboll, ishockey e.d.
numera ej i fackmässiga sammanhangsport.yrk.kedjespelarespela i kedjansedan 1904En kedja är inte starkare än sin svagaste länk.Efter en formulering av den eng. författaren Conan Doyle (1887)
2kedja [çä`d-el.çe`d-]
verb ~de ~t
kedj·ar●ofta med partikel, särsk.fast
fängsla med kedja
af.samh.hunden stod kedjad utanför kojanfångarna var kedjade vid varandrahan kedjades fast i muren○äv.säkert sätta fast (ngt) med kedja
kedja fast cykelnkedja (fast) ngn/ngt (ngnstans)sedan 1842Subst.:vbid1-205891kedjande
[çä`d-el.çe`d-]
substantiv ~n kedjor
kedj·an1anordning som består av en rad av länkar
med sammanhållande el. drivande funktion (el. som prydnad)
af.ekon.geogr.JFRcohyponymkätting
kedjedrivencykelkedjajärnkedjaklockkedjasäkerhetskedjakedjan hoppade av mitt i backen○äv. om liknande föremål med annan funktiondragkedja○äv. om företeelse som består av en (lång) rad likartade delar; konkret el. abstraktbergskedjapoliskedjaskallgångskedjavaruhuskedjapolisen bildade kedja○äv. bildligt i fråga om orsakssamband, logiskt samband etc. mellan delar av en abstrakt helhetkedjereaktionbeviskedjahändelsekedjaen kedja (av ngra), en kedja (med ngt/ngra)sedan 1457Arboga stads tänkebokfornsv. kädhia; av lågty. kede; ur lat. cate´na ’kedja’; jfr kätting
2grupp av spelare med anfallsuppgifter
i fotboll, ishockey e.d.
numera ej i fackmässiga sammanhangsport.yrk.kedjespelarespela i kedjansedan 1904En kedja är inte starkare än sin svagaste länk.Efter en formulering av den eng. författaren Conan Doyle (1887)
2kedja
[çä`d-el.çe`d-]
verb ~de ~t
kedj·ar●ofta med partikel, särsk.fast
fängsla med kedja
af.samh.hunden stod kedjad utanför kojanfångarna var kedjade vid varandrahan kedjades fast i muren○äv.säkert sätta fast (ngt) med kedja
kedja fast cykelnkedja (fast) ngn/ngt (ngnstans)sedan 1842Subst.:vbid1-205891kedjande
