SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ki`selgur substantiv ~en kisel|­gur·enen vitaktig, mjölig jord­art som bildas av kisel­algers skal och an­vänds för isolering, vid dynamittillverkning m.m. tekn.sedan 1856till kisel och gur, av ty. Gu(h)r ’slammig, grötlik jord­art’, till gären ’jäsa’