tryckår: 2009
kit
[kit´]
substantiv ~tet, plur. ~, best. plur. ~ten
kitt·et●uppsättning föremål som hör ihop
spec. om uppsättning tillbehör, t.ex. till mobiltelefon
handsfreekitköpa ett färdigt kitsedan 1982av eng. kit med samma betydelse, i äldre bet. ’ämbar, bytta’; jfr äldre nederl. kitte ’stop’; i övrigt av okänt urspr.
