SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kitt`la verb ~de ~t kittl·ar1kännas så att man får lust att klia fysiol.JFRcohyponymklia 1cohyponymkrypa 2 det kittlade under fötternakittla (ngnstans)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. kitla, kitzla; gemens. germ. ord; trol. ljud­härmande 2lätt vid­röra (ngns kropps­del) så att personen i fråga får lust att klia Nollhan kittlade henne under fötternahon kittlade honom med ett gräs­stråäv. bildligtstimulera kittla ny­fikenhetenen hemlig organisation som kittlar fantasinkittla ngn/ngtsedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-PostillorSubst.:vbid1-206729kittlande, kittling