SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
klimp substantiv ~en ~ar klimp·en1mindre, form­löst stycke ofta av klibbigt material NollJFRcohyponymklump guldklimpjordklimpsmörklimpsedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. klimper; nord. ord, besl. med 1klamp, klump; jfr äv. kläpp 2stelnad smet av mjölk, smör, mjöl, äggulor och mandel som serveras till soppa kokk.klimpsmetsoppa med klimpen klimp (av ngt)sedan 17303baby vard.yrk.vår lilla klimp var pappa upp i dagensedan 1882