SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kliv substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kliv·etlångt, högt steg gärna upp­för ngt Nolljätteklivhon tog trappan i fem stora klivhan tog ett kliv fram­åtofta bildligtvi tar nu ett rejält kliv bak­åt i tidenett kliv (ngnstans)sedan 1896till kliva