SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1klocka [klåk`a] substantiv ~n klockor klock·an1(om­vänt) bägarformat, kläppförsett, klingande metall­föremål särsk. anv. i kyrkliga samman­hang hush.relig.klockklangsilverklockavällingklockaklockan klämtarklockorna i Storkyrkan ringde till guds­tjänstäv. om före­mål med annat ut­seende men liknande funktionalarmklockadörrklockaringklockaäv. om före­mål med liknande ut­seende men annan funktioni sammansättn. klockkjolblåklockadykarklockaklockan klämtar för ngnngn ska döel. lämna sin tjänst, sitt uppdrag e. d.klockan klämtade för den siste fyr­vaktaren sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. klukka, klokka ’ring­klocka; kyrk­klocka’; av medeltidslat. clocc´a ’kyrk­klocka’; ljud­härmande 2an­ordning för tid­mätning som med visare eller siffror an­ger tiden (klock­slaget) på dygnet hush.JFRcohyponym3ur klockfjäderarmbandsklockaköksklockamoraklockaväckarklockaväggklockaklockan går rättklockan går felklockan går föreklockan går efterklockan saktar sigklockan tickarklockan slog sexställa klockanställa fram klockanställa till­baka klockandra upp klockansätta klockan på ringningvärden började se på klockanäv.tid­punkt på dygnet klockan nio på kvällenklockan är fem minuter i tolväv. om liknande an­ordning för mätning av tid (utan an­givande av klock­slag)äggklockaäv. bildligt, spec. för an­givande av vinkelhåll händerna klockan tio i två på rattenspec. äv. i ut­tryck för bakåtsträveri e.d.han är ingen EU-fantast men han in­ser att vi inte kan vrida klockan till­bakaklockan TALdet ringer ingen klockadet låter inte bekantdet ringer ingen klocka när du säger hans namn, men jag känner kan­ske i­gen honom när vi träffas en biologisk klockaen omkopplingsstation i hjärnan som följer dygnets rytmoch får kroppsliga och själsliga funktioner (kroppstemperatur, insomning, arbetsförmåga, humör etc.) att i sin tur växla mellan höga och låga nivåer i en dygnscykel; äv. allmännare om inre faktorer, hormoner o. d.biologiska klockor finns hos både en­celliga och fler­celliga organismer förstå vad klockan är slagenförstå vad man har att väntadet är bara att hoppas att polisen klarar upp brottet och att förövarna förstår vad klockan är slagen klockan är bara barnetklockan är inte mycketvard.ni ska väl inte gå hem redan, klockan är ju bara barnet! vrida klockan tillbakagå till­baka i tidenjag önskar att jag kunde vrida klockan till­baka och ha mina miss­tag o­gjorda sedan 1686Klockan klämtar för dig.Svensk titel på roman av Ernest Hemingway (1940) med handlingen förlagd till spanska inbördeskriget
2klocka [klåk`a] verb ~de ~t klock·ar1ta tid på ngn, vid tävling e.d. sport.han klockades för 10,28 på 100 meterklocka ngt, klocka ngn (för ngt)sedan 19412vanligen perf. part. ge klock­form åt kjol e.d. kläd.en klockad kjolklocka ngtsedan 1931Subst.:vbid1-208035klockande, vbid2-208035klockning