SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1knas´ter substantiv ~n el. knastret knastr·etett slags tobak av enklare slag ngt åld.kokk.äv.cigarett sedan ca 1680efter nederl. k(a)naster(tobak) med samma betydelse, eg. ’tobak i korg’; av spa. canastro ’flätad korg’; av grek. kan´astron ’korg’; jfr kanister
2knas´ter substantiv knastret knastr·etknastrande ljud Nollknasterhårdknastret från hög­talarensedan 1891till knastra