SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
knas`tra verb ~de ~t knastr·arge i­från sig ett upp­repat, sprött, o­regelbundet brytljud NollJFRcohyponymspraka det hårda brödet knastrade mellan tändernagruset knastrade under sko­sulornaknastrande musik i radionäv. i opers. konstruktiondet knastrade i telefonenknastra (ngnstans)sedan 1746av lågty. knasteren; ljud­härmande Subst.:vbid1-209366knastrande, vbid2-209366knastring; 2knaster