SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1kno`ta verb ~de ~t knot·armuttrande klaga komm.SYN.synonymknorra 1synonymmurra JFRcohyponymgrumsa de knotade hög­ljutt över att maten var dåligknota (över ngt/att+V/SATS)sedan 1703av ljud­härmande urspr. Subst.:vbid1-209699knotande; 2knot
2kno`ta substantiv ~n knotor knot·an(ben som slutar i) förtjockad led med.benknotaäv.ut­skjutande skelett­del kindknotaäv.ut­skjutande del av träd e.d. trädknotasedan ca 1635av lågty. knote med samma betydelse; besl. med nederl. knoet ’knut; knöl’