SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
knå`pa verb ~de ~t knåp·arpeta med ngt smått eller o­betydligt ofta med hög grad av finger­färdighet komm.knåpa med färgerofta med ton­vikt på resultatetvanligen med partikelni­hop knåpa i­hop ett par raderknåpa i­hop små prydnads­föremålknåpa (med ngt), knåpa (ihop ngt)sedan 1654sv. dial. knåpa; av o­visst urspr. Subst.:vbid1-209901knåpande; knåp