SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
knä`böja verb knäböjde knäböjt, pres. knäböjer knä|­böj·erstå eller ställa sig på knä som tecken på vördnad komm.han knäböjde fram­för altaretflickan knäböjde vid sängen och läste en bönäv. med konstruktionsväxlingknäböjande ställningknäböja (för ngn/ngt)sedan början av 1500-taletEtt Forn-Svenskt Legendariumfornsv. knäböghia Subst.:vbid1-209922knäböjande, knäböjning