SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
knä`veck substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en knä|­veck·etveck som bildas på bak­sidan av benet när det böjs med.hänga i knäveckendarra i knäveckenvara rädd eller nervösde an­svariga myndigheterna darrar i knä­vecken in­för risken för kravallartade demonstrationer sedan 1538