SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
koagule´ra verb ~de ~t koagul·er·arfällas ut i fast, o­löslig form i vätska vanligen vatten; om ämne som är fin­fördelat i vätskan kem.när ägget kokar koagulerar ägg­vitanspec. om blodlevra sig han hade blödar­sjuka, så hans blod koagulerade intekoagulerasedan 1669av lat. coagula´re ’ysta’ Subst.:vbid1-210128koagulerande, vbid2-210128koagulering; koagulation