SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
koexisten´s substantiv ~en ko·ex·ist·ens·ensam­tidig före­komst samh.SYN.synonymsamexistens särsk. i fråga om parter med mot­stridiga intressenfredlig koexistenskoexistens (mellan ngra), koexistens (med ngn/ngt)sedan 1821till lat. co- ’till­sammans med’ och existens