SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kognat [kågna´tel.kåŋna´t] substantiv ~en ~er kogn·at·envanligen plur. släkting på kvinno- eller mans­sidan av släkt särsk. kvinno­sidan släkt.yrk.JFRcohyponymagnat sedan 1840av lat. cogna´tus ’släkting’; jfr agnat