SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kommuniké substantiv ~n ~er kom·mun·iké·erofficiellt med­delande till all­mänheten från myndighet e.d. m-med.samh.presskommunikéen militär kommuniképolisen med­delade i en kort kommuniké att två män gripitsen kommuniké (om ngn/ngt/SATS)sedan 1893av fra. communiqué med samma betydelse; till kommunicera