SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1komplementä´r adjektiv ~t kom·ple·ment·ärsom ut­gör ett komplement vetenskapl.förr talade man om alternativa behandlings­metoder, nu talar man allt­mer om komplementär medicinsedan 1840
2komplementä´r substantiv ~en ~er kom·ple·ment·är·endel­ägare i kommandit­bolag med o­begränsat an­svar ekon.yrk.sedan 1943