SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
koncentration [-∫o´n] substantiv ~en ~er kon·centr·at·ion·en1samman­trängning på begränsat om­råde konkret el. abstrakt psykol.JFRcohyponymanhopningcohyponymansamling befolkningskoncentrationmaktkoncentrationen koncentration av trupper på det södra front­avsnitteten stor koncentration av älgar i om­rådetkoncentration (av ngt/ngra)sedan 1664till koncentrera 2knappast plur. stark in­riktning på viss upp­gift ofta så att (nästan) ingen med­veten tanke­kraft el. upp­märksamhet blir över för annat psykol.JFRcohyponymsamling 3 koncentrationsförmågakoncentrationsproblemdjup koncentrationhålla koncentrationenstöra koncentrationentappa koncentrationenhon lyssnade med koncentration på vad han sadeett arbete som krävde koncentrationkoncentration (på ngt/att+V/SATS)sedan 18873relativ mängd (substans) i lösning el. blandning i viss vätska el. gas kem.utstr.kvicksilverkoncentrationkoncentrationen av för­oreningar i vattnetkoncentrationen av svavel­föreningar i luften var för högkoncentration (av ngt)sedan 1759