tryckår: 2009
konfek´t
substantiv ~en
kon·fekt·en●finare sötsaker
vanligen i mindre bitar
kokk.JFRcohyponymgodsak
konfektskålchokladkonfektlakritskonfektbli blåst/lurad på konfektenbli lurad på ngt man räknat med
gästerna blev blåsta på konfekten när bröllopet ställdes in i sista stund
variera konfektengöra ngt omväxlande
genom att erbjuda olika versioner av bilmodellen och därmed variera konfekten hoppas tillverkaren kunna locka fler kunder
sedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. konfäkt; av medeltidslat. confec´tum ’sockersyltad frukt’, till lat. confic´ere ’göra färdig; tillreda’; jfr konfektion
