SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
konfek´t substantiv ~en kon·fekt·enfinare söt­saker vanligen i mindre bitar kokk.JFRcohyponymgodsak konfektskålchokladkonfektlakritskonfektbli blåst/lurad på konfektenbli lurad på ngt man räknat medgästerna blev blåsta på konfekten när bröllopet ställdes in i sista stund variera konfektengöra ngt om­växlandegenom att erbjuda o­lika versioner av bil­modellen och där­med variera konfekten hoppas till­verkaren kunna locka fler kunder sedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. konfäkt; av medeltidslat. confec´tum ’sockersyltad frukt’, till lat. confic´ere ’göra färdig; till­reda’; jfr konfektion