SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
konspire´ra verb ~de ~t kon·spir·er·armed­verka i konspiration komm.konspirera mot sam­hälleten grupp officerare konspirerade för att eliminera Hitlerkonspirera (med ngn) (mot ngn/ngt)sedan 1567av lat. conspira´re ’stämma över­ens; sam­verka; samman­svärja sig’; jfr inspirera, spirant Subst.:vbid1-213386konspirerande, vbid2-213386konspirering; konspiration