SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
konstate´ra verb ~de ~t kon·stat·er·arslå fast som ett faktum komm.JFRcohyponymfastställa 2cohyponymfastslå man konstaterade att medlet var cancer­framkallandeut­redningen konstaterade att situationen förbättratsläkaren konstaterade pås­sjukaibl. med ton­vikt på själva yttrandetdirektören är skyldig, konstaterar läns­åklagarenjag konstaterar bara faktumkonstatera ngt/SATSsedan 1811av fra. constater med samma betydelse; till lat. con´stat ’det är ett faktum’; jfr 1konstant Subst.:konstaterande, vbid2-213419konstatering