SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

konstate´ra verb ~de ~t kon·stat·er·ar●slå fast som ett faktum komm.JFRcohyponymfastställa 2cohyponymfastslå man konstaterade att medlet var cancer­framkallandeut­redningen konstaterade att situationen förbättratsläkaren konstaterade pås­sjuka○ibl. med ton­vikt på själva yttrandetdirektören är skyldig, konstaterar läns­åklagarenjag konstaterar bara faktumkonstatera ngt/SATSsedan 1811av fra. constater med samma betydelse; till lat. con´stat ’det är ett faktum’; jfr 1konstant Subst.:konstaterande, vbid2-213419konstatering

SO

Alfabetisk lista

  konstans subst
1konstant adj
2konstant subst
  konstapel subst
  konstart subst
  konstatera verb
  konstaterande subst
  konstbefrukta verb
  konstbevattna verb
  konstellation subst
  konsternera verb

  Till   alla ordböcker