SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
konstra [kån`st-] verb ~de ~t konstr·arvara besvärlig och o­villig att sam­arbeta om person komm.JFRcohyponymkrångla 1 barnen konstrar all­tid när han klär på demså här kan du inte hålla på och konstraäv.med partikelntill göra o­nödigt in­vecklad hon konstrade till mat­rätten med för mycket kryddorkonstra (med ngt), konstra (till ngt)sedan 1843svensk bildn. till konster, plur. av konst Subst.:vbid1-213725konstrande