SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1kontinen´t substantiv ~en ~er kon·tin·ent·enmycket stor, samman­hängande land­massa som är av­gränsad av världs­hav geogr.JFRcohyponymvärldsdel den nord­amerikanska kontinentenibl. om Europas fast­land söder om Öster­sjöni best. f. sing. ta bil­färja till kontinentensedan 1819av fra. continent med samma betydelse; av lat. (terr´a) con´tinens ’samman­hängande (land)’; jfr inkontinens, kontenans, kontenta
2kontinen´t adjektiv, neutr. ~ kon·tin·entsom har förmåga att kontrollera tarm eller blåsa med.patienten blev helt kontinent efter behandlingensedan 1990se kontinens