SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
konvolu´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kon·vol·ut·etom­slag till brev el. paket ngt åld. el. formelltsamh.äv.stort kuvert sedan 1789av lat. convolu´tum med samma betydelse, till convol´vere ’rulla i­hop; veckla samman’