SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
korresponde´ra verb ~de ~t kor·re·spond·er·ar1brev­växla särsk. om formella ting komm.hon korresponderade med flera forskar­kollegerkorrespondera (med ngn) (om ngn/ngt/SATS), ngra korresponderar (om ngn/ngt/SATS)sedan 1625av medeltidslat. corresponde´re med samma betydelse, till lat. con´- ’med’ och responde´re ’svara’; jfr respondent 2överens­stämma i vissa (intressanta) delar af.artikelns inne­håll korresponderade inte med rubrikenkorrespondera med ngt, ngra korresponderarsedan 1631Subst.:vbid1-215762korresponderande; korrespondens