SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
korridor [-då´r] substantiv ~en ~er korri·dor·enlång och smal förbindelsegång i officiell byggnad, större lägenhet el. fortskaffnings­medel arkit.komm.pol.JFRcohyponym1gång 4 sjukhuskorridorsovvagnskorridoren lång korridorsjuk­husets änd­lösa korridoreräv. med tanke på mot­svarande rumstudentkorridorde bodde i samma korridor under student­årenäv. bildligt, spec. om smal (land)remsalandkorridorluftkorridoren kärnvapen­fri korridor i Europafrågan om den polska korridoren ut­löste an­dra världs­krigetspec. äv. i ut­tryck för (plats för) verksamhet som undan­drar sig kontrollkorridorintrigi maktens korridorersedan 1778; 1892 i bildlig bemärkelseav fra. corridor med samma betydelse; av ita. corridore ’galleri längs en byggnad’, till correre ’springa’; jfr kurir