SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1korta [kårt`a] verb ~de ~t kort·arofta med partikel, särsk.ner göra kortare rum.tid.sese1kort 1 korta tyglarnahan kortade (av) remmen litehon måste korta ner före­dragetkorta (ner) ngtsedan 1510Stockholms stads skottebok 1516–1525fornsv. korta Subst.:vbid1-216020kortande, vbid2-216020kortning
2korta [kårt`a] substantiv, ingen böjning Nollkomma till korta stå till­baka eller bli åsido­satti Champions League kan vacker fot­boll komma till korta mot ett väl­organiserat försvar sedan 1721till 1kort