SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
koster [kås´-] substantiv ~n kostrar kostr·artyp av bred och fyllig (en­mastad) båt med spetsigt akter­skepp från Bohus­län; urspr. om seglande bruksbåt; nu­mera mest om segel­jakt men äv. om trålare etc. med liknande skrovform sjö.en lackad koster i ek med långt bog­spröt och gaffel­riggsedan 1872till Koster, namn på ö­grupp i norra Bohus­län