SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
krepe´ra verb ~de ~t krep·er·ar åld.Nollnu­mera vanligen som över­drifthon var nära att krepera av ilskakrepera (av ngt)sedan 1680av ty. krepieren ’brista; explodera’; av lat. crepa´re ’slamra; braka; brista’; jfr diskrepans, krevera Subst.:vbid1-217428kreperande, vbid2-217428krepering