SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kreve´ra verb ~de ~t krev·er·arexplodera om spräng­laddning psykol.tekn.JFRcohyponymbrisera en bomb kreverade på torgetäv. bildligt, särsk. i ut­tryck för vrede el. annan stark känslahan var nära att krevera av ilskabarnen höll på att krevera av ny­fikenhetkrevera (av ngt)sedan ca 1710av fra. crever ’spricka; explodera; spränga’; av lat. crepa´re, se krepera Subst.:vbid1-217518kreverande, vbid2-217518krevering; krevad