SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kri`a substantiv ~n krior kri·anskol­uppsats över ett bestämt ämne ngt åld.pedag.JFRcohyponymskriptum kriarättningnu­mera vanligen om text i all­mänhet, ofta med an­tydan om dålig stil, förenklade resonemang etc.hans senaste kria lämnar bara fråge­tecken efter sigen kria (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1823av grek. khrei´a ’an­vändning; nytta; övningsskrivning’