SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
krick`a substantiv ~n krickor krick·an●en liten sim­and som har grön ving­spegel och som häckar vid småtjärnar och slättsjöar zool.sedan 1806ljud­härmande; jfr ty. Krick(ente) med samma betydelse