SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kri`gare substantiv ~n äv. vard. krigarn, plur. ~, best. plur. krigarna krig·ar·enperson som (yrkesmässigt) del­tar i krig mil.yrk.JFRcohyponymsoldat krigarfolkBanér, Torstenson och de an­dra svenska krigarna under 1600-taletsedan 1541