SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

kri`gföring substantiv ~en ~ar krig|­för·ing·en1sätt att föra krig vanligen militärt, ekonomiskt el. psykologiskt mil.USA:s krigföring i Irak○äv. betr. teknik etc.biologisk krigföringekonomisk krigföringasymmetrisk krigföring krig­föring mellan helt o­jämförbara militära styrkort.ex. mellan en högteknologisk armé och en gerillapsykologisk krigföringförsök (i krig) att sänka försvars­viljan hos mot­ståndaren genom vilse­ledande information och propagandasedan 18702det att föra krig mil.sedan 1887

SO

Alfabetisk lista

  kriarättare subst
  kricka subst
  krig subst
  kriga verb
  krigare subst
  krigföring subst
  krigisk adj
  krigsbarn subst
  krigsbyte subst
  krigsdans subst
  krigsdekoration subst

  Till   alla ordböcker