SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kriti´k substantiv ~en ~er krit·ik·en1sällan plur. an­grepp (på ngn eller ngt) genom på­pekande av miss­tag eller felaktigheter komm.JFRcohyponymmothugg kritiklustasamhällskritikhård kritiksvidande kritikvass kritikned­görande kritikväxande kritikrikta kritik mot ngnbemöta kritikenav­visa kritikenhan fick kritik för att han inte lyssnade på sina under­ordnadeden skarpa kritiken tvingade regeringen att dra till­baka propositionenäv. om o­uttalad kritiken kritik som inte kläddes i ordhon fruktade moderns tysta kritikkritik (av/mot ngn/ngt/SATS)sedan 1731av fra. critique med samma betydelse; se kritisk 2sällan plur. värderande granskning av förtjänster och brister hos konstnärligt el. vetenskapligt verk e.d. admin.film.konstvet.litt.vet.scen.vetenskapl.JFRcohyponymrecensioncohyponymkritiker 2 filmkritikkonstkritikteaterkritiklitterär kritikkonstruktiv kritikamatör­teaterns före­ställning fick väl­villig kritikav­handlingen fick både positiv och negativ kritikäv. om de personer som ägnar sig åt denna verksamhet, på visst om­råde, under viss tid etc.i best. f. den sam­tida kritiken ställde sig o­förstående till NN:s djärva bild­språkäv. (utan ngn värdering)granskning för att fast­ställa det verkliga inne­hållet i viss fram­ställning e.d. i vetenskapliga samman­hangbibelkritikkällkritiktextkritikunder all kritikur­uselplaneringen var under all kritik sedan 1814En kritik över kritiker.Stridsskrift av Thomas Thorild mot Johan Henrik Kellgren (1791); sista ordet är pluralform av kritik