SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kropp [kråp´] substantiv ~en ~ar kropp·en1(levande eller död) organism i gestalt av människa eller djur om bål, huvud och lemmar el. om viss del, särsk. bålen anat.med.zool.bakkroppframkroppmellankroppunderkroppöverkroppha en tung kropphon darrade i hela kroppenhon var stel i hela kroppenhan hade ont både i huvudet och kroppenibl. med inne­börd av att mot­svarande person är dödkropparna kastades i en gropspec. med ton­vikt på organismens yttre, dess ut­seende, byggnad e.d.gestalt, stoft­hydda kroppshyddaboxarens väl­byggda kropptigerns smidiga kroppspec. äv. med ton­vikt på organismen som materiell i mots. till själenen sund själ i en sund kroppvara frisk till kropp och själäv. o­egentligt om organismen som säte för andliga egenskaperi vissa ut­tryck ha o­ro i kroppenha heder i kroppenen konstig kroppäv. bildligt, spec. om liknande organismer el. huvud­delar (av ett före­mål)astralkroppdockkroppfartygskroppfiolkroppflygplanskropphuskroppsvampkroppalgens kropptornets kroppspec. äv. om abstrakt före­teelse som tänks ha eget livsamhällskroppibl. äv.fyllighet och styrka hos vin äv. i vissa förstärkande ut­tryck (äv. bildligt)han var blöt in på bara kroppenen satir där NN kläs av in på bara kroppenKristi kroppden kristna församlingenmed kropp och själhel­hjärtathon ägnar sig åt skrivandet med kropp och själ sälja sin kroppprostituera sighon var tvungen att sälja sin kropp för att barnen skulle få mat ta kroppta konkret gestalttiden tar kropp i hennes målningar utan en tråd på kroppensetråd över min döda kropp! det ska jag bekämpa så långt jag förmår!vard.någon plast­gran blir det inte, nej, över min döda kropp! sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. kropper ’kropp; bål’; av om­diskuterat urspr.; trol. är grundbet. ’runt före­mål’ 2ofta i sammansättn. materiellt före­mål eller ämne särsk. fys.fys.tekn.himlakroppen kropps materie­mängd eller massafasta kroppar som stenarspec. äv. anat.i sammansättn. ämne eller cell antikroppblodkroppsädeskroppspec. äv. tekn.i sammansättn. flytkroppglödkropplyskroppibl. äv. om ut­skjutande el. bärande del, bjälke e.d.kroppåsförkroppningstel kroppkropp som inte deformeras av yttre krafterfys.sedan 1734