SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
krossa [krås`a] verb ~de ~t kross·ar1ofta pass. el. perf. part. om­vandla till fin­fördelad form genom att slå, stöta, mala, pressa el. klämma; särsk. med avs. på ngt hårt (och sprött) NollJFRcohyponymbryta 3 krossa pepparn i en mortelen krossad vitlöks­klyftaibl. o­önskathan råkade krossa fönstretäv. ngt ut­vidgat(helt) förstöra båten krossades mot klippornaäv. bildligtde tyska arméerna krossade allt mot­ståndkrossa ngn/ngtkrossa ngns hjärtasehjärta 1 sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. krossa; av lågty. krossen med samma betydelse; ljud­härmande 2i vissa ut­tryck fara över hav vard., skämts.sjö.trafik.krossa Atlantenkrossa ngtsedan 1903av eng. cross ’korsa; fara över’; jfr 1kors Subst.:vbid1-218959krossande, vbid2-218959krossning (till 1)