SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kub substantiv ~en ~er kub·en1en rymdgeometrisk figur som begränsas av sex kvadrater form.mat.JFRcohyponymkvadrat 1 äv. om före­mål med så­dan formen vit­målad kubsedan ca 1635av lat. cub´us med samma betydelse; av grek. kyb´os ’tärning’; besl. med 1höft 2produkt som består av ett tal multiplicerat två gånger med sig självt mat.JFRcohyponymkubik 2cohyponymkvadrat 2 kuben på 2 är 8kuben på a brukar skrivas a3kuben (på TAL)sedan 1718