SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kuk substantiv ~en ~ar kuk·endet manliga yttre köns­organet starkt vard.; kan upp­fattas som stötandemed.JFRcohyponympenis äv. om man el. (större) pojkened­sätt., kan upp­fattas som stötandesedan åtm. ca 1650sv. dial. kuk; jfr eng. cock med samma betydelse, eg. ’tupp; hane’ el. sv. dial. gucku, kukku ’gök; penis’