SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kultiva`tor substantiv ~n ~er [-o´rer] kult·iv·at·or·eren tung och hög harv för djupbearbetning av jord jordbr.stubbkultivatoräv.ett hand­redskap med metalltänder för luckring och luftning av rabatter, sten­partier o.d. handkultivatorrenskultivatorsedan 1777till kultivera