SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kultive´ra verb ~de ~t kult·iv·er·ar1odla (upp) eller bruka jord jordbr.man ville kultivera de skog­klädda höjderna runt bynkultivera ngtsedan 1654via fra. av medeltidslat. cultiva´re med samma betydelse, till lat. cul´tus ’odlad’; jfr 1kult, kultur 2bi­bringa (ngn) kultur och förfinat umgängessätt pedag.ngn gång äv. ut­vidgatförädla han ville kultivera sin själ genom själv­vald isoleringkultivera ngn/ngtsedan 1807Subst.:vbid1-220249kultiverande, vbid2-220249kultivering