SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kund substantiv ~en ~er kund·enperson som gör in­köp eller ut­nyttjar viss tjänst handel.yrk.JFRcohyponymklient kundkretskundservicestamkundströkundpresumtiva kunderpotentiella kundertrogna kundermiss­nöjda kunderragga kundervara trevlig mot kundernakampanjen drog kunderden gamla regeln ”kunden har all­tid rätt”äv. om före­tag, institution e.d.JFRcohyponymköpare firman är en av affärens största kunderäv.person som (ofta) besöker viss typ av in­rättning JFRcohyponymgäst 2 krogkundrestaurangkundäv.vanligen i sammansättn. person som ofta hamnar på an­stalt fängelsekundpoliskundngns kund, kund hos/till ngnsedan 1650av ty. Kunde med samma betydelse, till kund ’känd’; jfr kungöra